Kategori: hemma

hej vår

Det har varit en hemsk vinter. Våren må vara kall och konstig på många vis, men vi är så glada över att vara hemma igen. Jag jobbar för lön, han jobbar utan lön. Det är intressant att se honom kämpa med exakt samma svårigheter som jag, när man sitter i positionen att göra allt man någonsin har drömt om. Det… Read more →

Pizzafamiljen ger: En hemlagad pizza

Det har visserligen faktiskt öppnat en pizzeria nere på byn sedan vi flyttade hit, och den har till och med rätt roliga toppings. Ändå har det blivit så att vi har vant oss vid icas fryspizza, och framför allt har det varit lättare att plocka upp den ur frysen än att köra på vidrig väg ner till pizzerian. Vägen är… Read more →

sommarlov jobbarlov

Det var bara i början av sommaren som jag hade orken. Orken att kommunicera med ord försvann ganska fort tyvärr, men orken att fotografera minnen hade jag kvar lite längre. Tacksamheten för den här kameran en har. Om den så sitter på telefonen eller bakom ett halvsnajdigt objektiv.

 

Kråkvicker längs en åkerväg :: Hej Emmisen

 

Älggräs från en åkerkant :: Hej Emmisen

 

Ett augustibröllop :: Hej Emmisen

 

Tistelblom! De vackraste jag vet! :: Hej Emmisen

 

En nyckelpiga vid åkerkanten :: Hej Emmisen

 

  1. Kråkvicker som växer i vår ”trädgård”. Vår vildgård får växa lite hur den vill, bara den inte härbärgerar några lupiner.
    2. Älggräs är så himla vackert! Som ett enda stort fluffigt bröllop så här på nära håll?
    3. På tal om bröllop… I augusti fick jag träffa ett gäng från förr, när en av oss gifte sig. Jag stog och snörvlade bakom gräset.
    4. Det var bara i början av sommaren som jag hade någon tid till att vandra runt lite bland blomstren. Jag hann/orkade inte ens ut till blåbärsplockningen! Så glad att få träffa på knoppande tistlar när jag väl var ute i alla fall, kanske är försommaren den bästa tiden att ta sig ut på?
    5. Hon håller med.

 

Lekrum på tjack :: Hej Emmisen

 

Frida och hennes vän katten :: Hej Emmisen

 

... då lägger jag mig också platt på backen! Men vem började? :: Hej Emmisen

 

Skärmtid är mystid :: Hej Emmisen

 

Katt på promenad :: Hej Emmisen

 

Penseer i trädgårdsskrot :: Hej Emmisen

 

6. Katten attackerade en häcksax och fick stanna inne några veckor för omplåstring. Den första veckan hade vi besök av ett till barn så lekrummet var som fullt, katten delar nämligen många av barnens intressen.
7. Ofta tycker F det är som viktigare att peka på katten än att faktiskt umgås, och hon blir väldigt arg om han hoppar upp på hennes stol även om hon inte sitter i den just då. Men i sommar fångade jag en av få stunder då de är överens om hur livet ska levas!
8. Först klappade hon honom medan han buffade på henne, så la han sig ner i gräset och slappade. Och då la hon sig också. Bästa kompisar! (Den gula hinken samlar man stenar i.)
9. Programmerarpappan förvandlar skärmtid till gostid.
10. Så bra på att jaga bort mössen från vårt kök och så sällskapssjuk däremellan! Följer alltid med oss på promenader.
11. Vi har två officiella skrotupplag från tidigare hushåll här i trädgården, den vildare delen, och ihop med de andra mer spridda skurarna av skrot kan man faktiskt ibland hitta något som går att använda. Ja inte för att dricka kaffe ur gubevars, gamla emaljgrejer innehåller för mycket bly för att det ska kännas okej, men för planteringar passar de bra.

cooking-1013455_1280

amerikanska hemmafruars största fan planerar veckomeny för familjen

Jag har ju typ nyss skrivit om min kärlek till amerikanska hemmafruar på youtube, och en av anledningarna till min besatthet är att jag kommer från ett matriarkat där planering av vardag och fest helt enkelt hörde till. Än i dag skämtar min planeringsovane man om hur vi kommer hem till mina föräldrar och genast planerar in fikatillfällen och lunch… Read more →

Vårvinter ger: Blomstervård!

alla älskar benjamin
Lyckan var gjord när BLAAAAAD ställdes upp i fönstret i lekrummet. Det var en dålig plats, som synes, så nu har de flyttat till sovrumsfönstret tills vidare. I framtiden är det ju tänkt att det gröna ska ta mindre plats och därmed skapa minde förtjusning bland katter och barn.

 

En gång bodde vi på gatuplan i skugga, vi behövde insynsskydd som kunde vara snyggt. Vi provade med Benjaminfikusar. De växte sig höga och ganska fula.  Sedan flyttade vi till takvåning med jättemycket fönster. Nu skulle benjaminsarna verkligen få släppa loss tänkte vi. NOPE. De har sett likadana ut sedan de flyttade hem till oss för många år sedan, och sedan vi flyttade till hus har jag inte orkat bry mig om dom alls. I bästa fall har de fått vatten.  Vid nåt tillfälle har jag förbryllat planterat om dom till större krukor, ett slags universaltrick för mig, men de har inte piggnat till för det.
benjamins before replanting
Nu har jag läst på nätet och fått veta att jag har gjort ALLTING FEL, såklart. Så nu jävlar! De långa gängliga grabbarna grus fick en hårdhänt rotrensning innan de fick flytta tillbaka till mindre krukor, för att sedan stå på spa en stund i badrummet. Jag vet inte när jag senast gav dom en dusch, men nu fick dom en rejäl omgång och kunde stå och ånga av sig riktigt länge.
När de har kvicknat till, vilket jag hoppas att de gör men har de överlevt så här länge i våra olika boenden och flytter (som benjaminar tydligen inte tycker om) borde de väl klara även detta, ska jag klippa ner dem SOM FAN. Jag vill ha korta tjocka små trädstammar där man inte ser skillnad på stam och rot. Det fanns så många coola rötter där nere! Heja Benjamin!

 

benjamin root

världens argaste bokrecension och självförsörjning

One of the worst outcomes of this whole ”self-sufficiency” thing is all that shit that’s out there as a result. The pottery that weighs two tons, the collapsing chicken coops, the under cooked bread, the weed covered patches of earth that were intended to be gardens. Bullshit, är ett återkommande adjektiv i recensionen av Self-Sufficiency: A Complete Guide to Baking, Carpentry,… Read more →

Så tar du hand om ditt barn 1936

barn i stövel
Här är två som inte följer reglerna.

Ett utdrag ur boken Lanthushållet från 1936. Barnavård då och nu är minst sagt olika, men här finns också svaren på några av dagens missförstånd av barn. Det mest moderna måste jag tycka är det nära föräldraskap som vi har inspirerats mycket av, så det är klart att jag tycker det är modernt hehe, men det är också i vissa fall rena rama motsatsen till de råd man fick 1936.

Ju punktligare och ju mer regelbundet ett barn skötes, desto lättare går allt, desto lugnare och snällare är barnet och desto bättre fostras det.

– Mia Grahn, f.d. barnhemsföreståndarinna, i antologin Lanthushållet, handbok för landsbygdens husmödrar 1936.

Schema för dåtidens spädbarn

6.00 byter kläder på barnet och torkar av avföring. Medan barnet ligger invirad i bomullsfilt, i en soffa, bäddas sängen ren och sedan får barnet mat. ”När det efter 15-20 minuter är mätt, lägges det åter i sin bädd och somnar lugnt.” OH REALLY MIA GRAHN? Jag är ganska säker på att det här barnet skriker sig hest.

10.00 Nästa måltid. Barnet får ett bad och torkas sedan mycket väl. Pudras i alla hudveck, tror jag det eftersom bebisen inte har blivit bytt på sedan klockan sex på morgonen enligt dessa råd. Bebisen ligger och gonar i blöta kläder. Men den får nya efter badet, viras sedan in i en filt i soffan igen medan sängen bäddas om. ”Barnet får nu sin mat och lägges sedan i bädden, där det snart somnar.”

14.00 Blöjbyte. Bädda rent och ge mat, lägg tillbaka i sängen.

18.00 Kvällsskötningen. Eftersom barnet badade imorse räcker det med en ”övertvättning”, trots att den stackars bebisen har legat i kissvåta kläder I’m sure. Tvättningen består av att man tvättar med en tvättlapp, bit för bit av bebisen. Pudras och får nya kläder, och mat. ”Nu somnar det gott.”

22.00 Sista skötningen för dagen, för att inte oroa barnet byter man ej blöja, ”om det inte är alltför vått” eftersom det inte kommer att kissa mer under natten eller hur menar Mia Grahn..? Barnet får mat. ”Barnet somnar för natten och vaknar vanligen ej, förrän vid sextiden följande morgon.”

 

Inte lätt att vara mamma med dåtidens krav på barn

Mellan raderna läser jag in så mycket skrik från bebisen, och så mycket känsla av värdelöshet hos mamman. ”Vanligen” och ”snart somnar” borde bannlysas från allt prat om spädbarn. Övriga härliga råd från den här tiden är att tänka på att mamman kommer vara helt slut, och jag tänkte en stund vad blir hon så slut av det är ju inte mycket att jobba med den där behändiga bebisen som somnar lätt i sina nerkissade kläder? Men sen kom jag till bokens kapitel om tvätt 1936 och läste in stressen av att behöva tvätta lakan på lakan på lakan… Medan bebisen skriker i sin säng och inte alls sover så gott som Mia säger att VANLIGA barn gör. Och inte fick dom gå ut heller, spädbarn mår inte bra av frisk luft nämligen så den här mamman är fången inomhus med sin skrikande jätteledsna bebis. Fruktansvärt! De här råden kan omöjligt ha följts i hemmen, med allt vad det innebär av samhällets skamning och föräldrars dåliga samvete, men det säger någonting om synen på barn. Resterna av den här synen finns kvar än i dag, men jag undrar jag vad Mia Grahn hade sagt om hon kom hem till oss…

Men jag förstår oviljan till tygblöjor och vilket revolution engångsblöjor var – och TVÄTTMASKINEN. Dagens tygblöjor byts ofta ofta, varannan timme generellt, för att inga rumpor ska behöva vara våta. Och vi kastar in blöjorna i princip som de är, i tvättmaskinen. Visst kan det kännas drygt att hänga upp dom på tork (torktumlare har vi ingen, och av sunt ekonomiskt och ekologiskt förnuft är det mycket bättre att inte torktumla tygblöjor) en och en dag in och dag ut – men hellre det än att bära runt på otvättade och tvättade lakan, att behöva bädda om sängen kanske två gånger om dagen. Särskilt drygt skulle det ju bli eftersom vi samsover. Hör du det Mia Grahn! Barnet hade inte ens egen säng förrän för typ ett tag sedan! Men att dom inte ville byta blöjor oftare, i stället för att byta hela bädduppsättningar..?

 

Hans Rosling anser att just tvättmaskinen är industrialismens stora uppfinningar, vilket jag kan hålla med om. Vilken frihet för alla mammor och barnsköterskor! Plötsligt fanns det TID att kanske okynnesgosa med sitt barn. Och tänk vad lite tid det finns till utveckling när halva befolkningen är upptagna med att tvätta… Se Hans Roslings klassiska berättelse om utveckling via en tvättmaskin (TED talks).

Funkiskök funkiskök älskade funkiskök!!

hejemmisen: funkiskök <3
källa: stadshem

Skit i julen nu är den över. Så är även kräksjukan i detta hus och ÄN SÅ LÄNGE (taiträtaiträtaiträ) så har i alla fall jag sluppit den. Ikväll är första kvällen som Nick kan och orkar natta samt första kvällen på länge som vi kunde våga hoppas på att barnet skulle somna före midnatt. (Det blev så mycket dagsömn när hon var dålig…)

Så jag hasade omkring lite här hemma, förtjust över min lediga kväll och vad skulle jag nu hitta på? Jag tog fram datorn som jag allt oftare skyr, ett slags resultat av min kamp om att få arbetstid och fritid. Men ikväll kändes det roligt, för jag skulle researcha Renovering och Bygg.

Jag försöker sedan många år tillbaka att bli ”händig”, och nu när jag har hus att vara händig med har intresset verkligen slagit slint för mig men än har jag inte vågat mig på annat än att rulla ihop lite lakan enligt KonMari-metoden. Nä okej jag har skruvat upp en liten byrå ovanför toaletten i vårt underliga badrum också.

Men en dröm som blir allt mindre dröm ju mer material jag samlar på mig (som sammantaget ger känslan ”hur jävla svårt kan det vara”) är att renovera vår funkisdiskbänk. I dag är den för låg, och det finns ingen plats för en diskmaskin. VI SAKNAR EN DISKMASKIN NÄSTAN OVERKLIGT MYCKET. Särskilt när jag bakar och lagar grejer från scratch, som jag tycker mycket om, då vill man ha en diskmaskin – igår. Särskilt Nick, för det är oftast han som diskar.

Jag ska skriva någon gång om mina specifika planer för vår diskbänk och resten av köket – men nu tänkte jag presentera det som har klistrat mig fast vid datorn sedan sjutiden ikväll. Svensk köksstandard, ”funkisköket”, var ju nämligen inte först utan inspirerades av kanske framför allt det så kallade ”frankfurterköket” och Le Corbusiers/Charlotte Perriands fräna färgglada kök. Båda dessa kök finns i MoMAs samlingar och har varit i utställningar men inte vårt fina svennestandardkök.

På Wikipedias sida om Svensk köksstandard har man dragit paralleller till Ikea, och hur deras moduler skulle vara en fortsättning av funkisköket. Ikeas kök finns över hela världen och har en stor del i framgången för varuhusen, så med en så levande standard kanske vi inte behöver vara på MoMA då.

Men en sak som jag reagerade på är dock detta: den svenska köksstandarden hade väldigt svårt för att ta in kvinnor i planerandet, och därför var standarden inte så poppis förrän på 50-talet när de hade offrat sig för att ta in de faktiska användarnas erfarenheter och behov i ett kök.

Medan arkitekterna i Sverige inte förstog varför husfruarna frågade om var strykbrädan skulle få plats i deras fina kök, så innehöll de söta frankfurterköken inbyggda strykbrädor redan på 1920-talet.

Varför läste man åtminstone inte på lite innan man designade, om man nu inte ville fråga användarna? Det känns så bekant på nåt vis!

Låt mig presentera två spännande europeiska kvinnor från förr

Read more