hej vår

Det har varit en hemsk vinter. Våren må vara kall och konstig på många vis, men vi är så glada över att vara hemma igen. Jag jobbar för lön, han jobbar utan lön. Det är intressant att se honom kämpa med exakt samma svårigheter som jag, när man sitter i positionen att göra allt man någonsin har drömt om. Det är en välsignelse och en förbannelse i ett, och en välsignelse som jag ofta har svårt att hantera. För närvarande är jag tacksam över att slippa ha med den välsignelsen att göra, att ha en fast månadslön är en mycket större välsignelse.

Jag älskar att vara på jobbet. Jag älskar att åka dit och trots att allt för närvarande byggs om så känner jag ju igen mig så väl. Jag känner varenda gupp från när jag cyklade, och jag känner mitt berg. Jag kommer aldrig känna det utan och innan, och det är nästan roligare så! Jag älskar våra besökare och när de berättar om sina upplevelser för mig. Jag älskar inte svenska husbilägare men än är säsongen ny så de rör mig fortfarande inte i ryggen. Jag älskar de idéer som sprudlar ur mig en del dagar, och hur jag har utrymme att göra något av dem utan att kämpa för det.

När jag är ledig från jobbet är allt så fantastiskt. Ledigt, ljust och härligt. Jag vill bara ut! Lägga mig raklång i mossan. Har aldrig känt sån ångest för att öppna datorn som de här dagarna, men skärmen måste upp och deklarationen måste ordnas med, räkningar måste betalas. Jag har sällan såna där problem med facebook och andra sociala medier, att man medvetet måste gå på avgiftning och liksom meddela sina vänner att ”nu går jag offline en stund”. Jag har kanske tillräcklig distans till att kunna ta mina pauser när de behövs, istället för en fet paus när det är akut. Men räkningarna kan man ju inte ta paus ifrån! Jag har mycket större problem med att behöva sköta mitt livs administration över datorn än att ha mitt sociala liv här.

Det är ju också nyttigt att misslyckas. Jävlar i min låda vad vi har tappat pengar och energi, humör och trygghet, under den här vintern. Men nu vet vi lite lite mer vad vi behöver. Vi behöver inte psykopater till chefer, och jag villhöver getter nästa sommar. Vi behöver leva ett liv som passar våra barn, och de anpassar sig till det vi kräver av dem vare sig de vill det eller inte. Men när man sen ger ungen det den faktiskt behöver… då ser man skillnaden. Vilka små superhjältar de är. Tack Frida för att du gjorde det omöjligt att leva ett liv som vi inte heller vill ha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *