Pizzafamiljen ger: En hemlagad pizza

Det har visserligen faktiskt öppnat en pizzeria nere på byn sedan vi flyttade hit, och den har till och med rätt roliga toppings.

Ändå har det blivit så att vi har vant oss vid icas fryspizza, och framför allt har det varit lättare att plocka upp den ur frysen än att köra på vidrig väg ner till pizzerian. Vägen är en helt egen historia. Bilen är trasig nåt så in i bängen, efter de här två åren som det har tagit trafikverket att asfaltera. Fem år, för de som har bott här längre än oss.

Men skit i det, alternativet till fryspizzan har alltså tills i alla fall juni i år handlat om att göra en egen jävla pizza.

 

Hemlagad pizza yum yum yum! :: Hej Emmisen

 

Ibland får jag till det och ibland får jag inte till det.

Låt mig berätta för er om min ugn.

Den är 45 cm bred, er är förmodligen 60 cm som är standard, eller 75 för de mer vräkiga typerna. Min ugn är djupare än den är bred, vilket gör det möjligt att baka men det kan vara en utmaning ibland. Fördelen med min ugn är att jag i alla fall har något att skylla på om något blir fel.

Drömpizzan har surdegsbotten och äkta mozzarella

 

När vi bodde i New York gick vi ibland på coola uteställen där de hade pizzaugn bakom baren. Där åt jag heeeeelt andra pizzor än vad jag är van från gamla hederliga pizzerior. Som en blandning mellan pizzeriapizzan och pizza hut, fast hemlagat. Bottnen var givetvis gjord på på surdeg, vilket är så jävla perfekt för pizza så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Toppingen var inte så fet att den dröp, eller så var den lika fet men eftersom det var mindre topping och mer botten så blev den aldrig liksom… kletig. En SÅN pizza vill jag göra hemma!

Nu när vi ska tillbaka till Stockholm är ju pizzan en sak som jag ser fram emot, det finns ju det där stället på söder som dessutom säljer hembryggd ginger ale. Sådan ginger ale som får en att börja googla om man kan odla ingefära i köksfönstret. (Det kan man!)

Jag har en surdegsbäbis i mitt kylskåp men inte tid och tålamod till att baka med den. Ska jag baka surdeg någonsin igen, så här efter att jag har blivit förälder, vill jag baka en hel dag och frysa in i den isåfall städade frysboxen i källaren. Mormor style. Så surdegen får stå kvar i sitt hörn i kylskåpet, jag har hittat ett recept på pizzabotten av Leila som funkar minst lika bra. Det innehåller durumvete vilket jag tror gör en stor skillnad, och använder man en maskin till knådningen blir degen lätt sådär seg så man kan dra ut kanterna som en riktig pizzabagare. Så kanterna blir puffiga och knapriga på en och samma gång efter en stund i ugnen.

Bästa hemlagade pizzan! Pizzafamiljen tipsar :: Hej Emmisen

Pizzafamiljens bästa knep för en perfekt pizza

 

Stenugn! Nähä inte ni heller? Jag har ju som sagt en smal ugn så jag har inte iddats kolla på om pizzastenar går in i min ugn, tills vidare har jag klarat mig riktigt bra med en plåt.

Höj värmen på ugnen, den ska vara på max! Och den behöver vara igång på maxvärmen en stund, så allt, inklusive plåten som du har ställt in i god tid i förväg, blir genomvarm. Allt ska vara HETT som satan.

Baka ut pizzan på ett bakplåtspapper och lägg på toppingen. När pizzan ska in i ugnen drar du ut plåten men utan att plocka ur den. Lägg över bakplåtspapperet med pizzan på plåten och skjutsa in det i ugnen. Använd samma uppvärmda plåt till alla pizzor, plåten är din ”sten”.

Använd rätt mängd jäst. På pizzan ovan har jag höftat med torrjäst och jag höftade tyvärr snålt. Det är fluffigheten i degen som gör att den inte blir degig i mitten, kombinerat med lagom mängd topping som inte dränker degen. Pizzan ovan blev därför lite degig i mitten, inget som hindrar oss fryspizzevurmare från att äta men det är ju inte lika gott som om den vore fluffig hela vägen!

Det blir bättre fluff i botten om man använder händerna för att platta ut degen, men jag använder ändå ofta kaveln. Senaste gången ville dotra vara med också, och fick en egen liten slatt deg som hon kunde jobba med. Hon skulle säkert haka på om det handlade om att bara använda händerna också i och för sig… Men de fluffiga kanterna får man allra bäst till genom att slänga upp degen i handen och dra den mellan händer och fingrar, lite pizzabagarestyle. Får du till bagarsvingen med din deg är det ju guld!

Det går alldeles utmärkt att hyvla ostskivor från hårdosten (gjord på svenska mjölk) och lägga över pizzan, det rivna är överskattat. Mozzarella drar jag loss bitar från.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *