mitt liv, en sammanfattning

Ibland jobbar jag heltid, men oftast inte. Jag försvinner i perioder när livet kräver mer uppsikt på annat håll, men bloggen består. Vitsen med att ha en egen domän tror jag bestämt, är att själv helt bestämma över innehållet på domänen. Ibland får en vila. Men nu börjar jag dra av mig täcket och nyfiket kika fram. Vad gör ni? Vad har ni hållt på med sedan sist?

Jag har jobbat järnet. Jag har cyklat minst en mil om dagen på en värdelös väg till och från jobbet, ungen har varit för länge på dagis och karln har krävt en flytt. Efter att mitt säsongsjobb tagit slut flyttar vi tillbaka till Stockholm, men förhoppningsvis blir det mer av ett besök än en permanent flytt. När maken väl fick igenom sina förslag så kunde han slappna av och se igen vad det är vi har här bland fälten och träden. Hur vår dotter springer över till granntanter och får kakor, hur katten galopperar utför slänten och sprattlar i luften som en lycklig kanin, hur vi sakta sakta börjar hitta andra människor som tycker och tänker som vi.

Den här veckan drar vi in bergvärme och dumpar pelletsskruvarna för gott, HEJDÅ! Där rök en hel del av våra sparpengar som i alla fall jag hoppades skulle kunna gå till ett nytt och fräschare badrum, men när den jämna bergvärmen (eller ja, elen än så länge innan de har hunnit faktiskt borra/gräva) sipprade ut i våra element kändes det så värt investeringen. Här kommer vi kunna fortsätta bo ett tag till vid behov. Förhoppningsvis hinner vi tillbaka till nästa jobbsäsong börjar för mig.

Tills vidare gäller en ny inskolning av lillan på ny förskola i stadsmiljö. Tid att ta igen förlorad kärlek och vettigare mat när jag inte längre måste iväg, utan kan pyssla på hemifrån eller från ett café igen. Vad drömmer jag om? Tryggheten i en anställning, hela året, betald semester och helgdagar som vanligt folk. Finns det längre något vanligt folk? Men ändåstänger hela Sverige i juli? Om alla andra har vanliga hederliga arbetstider som förr i världen, varför måste då Ica Maxi hålla öppet till tio-elva på kvällen? Men om en måste jobba till efter elva på kvällen, hur är det möjligt att INGEN unge på dagis blir hämtad efter halv fem (förutom vår)? Det ska bli intressant att jämföra med hur det kan fungera i stan. Och jag kommer kunna jogga till polestudion där jag tänker ta stretchklasser så min söndercykelskumpade rygg blir helad igen, men hur det blir med poledance i sig vet jag inte längre. Jag vill hitta tillbaka till känslan av frihet, och då måste jag träna själv. Ett eget rum.

Ett eget rum. Att skriva i, att röra sig i, att finna sig i. Att våga sig ut ifrån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *