• Om mig
  • Favoriter i kartform!
hej emmisen! :)

hej lilla kotte

16 juni, 2013 10:40 / 6 Comments / emmisen

taket

Första tuffa veckan på jobbet avklarad, och jag kör så himla mycket bil att jag däckar nästan bara av den anledningen. Efter midsommar flyttar jag in hos en släkting som bor närmare och generöst nog lånar ut ett rum till mig – då kommer jag kunna gå till jobbet! Wonderful!

Jag saknar min takterrass i Botkyrka, men tog med solhatten hit upp. Sedan har jag fått köpa på mig varma tröjor för sommar vet dom inte vad det är här än verkar det som.

Och så saknar jag min man, för när man är graviderad med en liten kotte vill man vara två. Men det ska väl gå bra så här i början, när amerikaungen bara är huvud, hjärta och armar som paddlar sig omkring i det lilla apelsinstora ägg som har bestämt sig för att hänga i min mage. Hoppas amerikaungen blir mer än bara en gäst!

Posted in: Dagbok

portad från parken

15 juni, 2013 10:35 / Leave a Comment / emmisen

- Lova mig, att ALDRIG komma på någon av mina guidade turer. För då stannar jag hemma.

- Jag kommer fortfarande ihåg den där vandringen vi gjorde, för tre år sedan… Jag har aldrig varit med om så dåligt väder, hela dagen, förut!

Så har det låtit. På torsdag när chefen kommer tillbaka till jobbet räknar jag med att bli portad från parken, för den här vandringen innebar både hällregn och fucking åska.

Här jobbar jag i sommar. (Liksom för tre år sedan.)

naturum

Och så här fint ser det ut för gemene man. Några kilometer längre bort ligger nationalparken Skuleskogen, där en av sevärdheterna är Slåttedalsskrevan.

Jag hatar den där parken, och jag hatar alla stenblock som ligger i vägen när man går ner från skrevan. Jag hatar hur halt och livsfarligt det har varit när jag har gått där, och jag hatar att jag aldrig har sett utsikten som alla pratar om. I och för sig ser skrevan nästan ännu häftigare ut i tjock dimma, när topparna försvinner in i himlen… Men det har jag sett så många gånger att jag tycker det liksom räcker.

Med på vandringen var en av de mer anställda guiderna på naturum, som enligt egen utsago vägrar vara ute när det regnar. Hur har han lyckats med det, tänkte jag avundsjukt, men hoppades lite att hans solkrafter skulle vinna över min dåliga väderkarma.

dimma

Vi började i god fart uppför, med dimma och tryggt uppehåll. Värre har man ju varit med om! Efter skyfallen från dagen innan var vi tacksamma för våra gummistövlar, och trevligt var det. Vi tänkte att våra krafter tar ut varann, och detta är kompromissen. Helt okej!

skrevan

Sedan blev det bra på riktigt, en nästan farligt lång stund! Sol i Slåttedalsskrevan!

utsikt

Så här många öar har jag aldrig sett förut från den här utkiksplatsen! Jag har fått se skärgården!

Sedan började det dugga. Skulle man ta på regnkläder eller inte? De andra var optimistiska. Det skulle gå över.

HAH!

Vi hann precis förbi de där hällarna som blir glashala i hällregn, vi hann precis gå en bit på en riktig skogsstig, när regnet attackerade oss med förvånande bestämdhet. Nu jävlar skulle vi bli blöta! Stigarna förvandlades snabbt till forsande djupa bäckar, än en gång tackade vi vår kultur för gummistövlarna (andra europeer vandrar i kängor HAHAHAHAHAHA), och vi bara gick. Det är ju det som händer när regnet strilar, vandringen förvandlas till transportsträcka och när första åskknallen hördes (givetvis direkt efter blixten, kändes jättebra, verkligen) blev jag så förvånad att jag hojtade till. Fett ohäftigt beteende. Fett tråkig sista en och en halv timmes transportvandring. Dessutom hade vi två vandringsstugor kvar att inspektera.

Jag IDDES INTE ta på mig regnbyxorna, för det tyckte jag var en smartlat tanke.

hoppsan

Regnet som rann längs med regnjackan (som dessutom läckte in) sögs upp alldeles galant av min rumpa så baksidan av låren klarade sig som enda torra fläck. Eftersom jag äntligen har hittat gummistövlar som mina vader går i regnade det givetvis rakt ner i stövlarna till slut. Yllestrumpor FTW gott folk!! I väntan på att bli upplockad av bilen vred jag ur det värsta av rumpvätan, men det tjippade ändå till när jag satte mig på sätet. Så att eh.

Men jag ska väl inte klaga, för jag fick se utsikten, jag fick se skrevan i solsken och hann förbi de vidriga blocken och hällarna innan de blev blöta. Vi såg en skidstav i en annan djup klippskreva, och det var roligt nästan en lång stund att vara i skogen som hatar mig.

I dag har jag köpt en jacka i goretex och planerar att eventuellt gå en helt annan tur i parken om jag prompt ska dit igen och kanske javetente aldrig mer gå upp till jävla Slåttedalsskrevan någonsin igen. Chefen hotade redan innan vandringen med att om jag kommer tillbaka nästa sommar kanske jag inte blir medbjuden på introduktionsvandringen, och asså inte mig emot. Vet inte hur hon ska ursäkta min anställning dock, som portad från självaste nationalparken..?

Posted in: Aggro, Ångermanland, Dagbok

dåligtväderkarma

13 juni, 2013 06:48 / Leave a Comment / emmisen

20130613-184506.jpg

vi hoppas att det värsta ska regna av sig ikväll och i natt, så får jag kanske uppleva skuleskogens nationalpark under i alla fall uppehåll. jag har varit där fem gånger, varav tre har inneburit hällregn och en sjukt dimmigt och småregnigt. den soliga gången var givetvis ett extremt kort besök som knappt räknas.

Posted in: Ångermanland, Dagbok

hej ångermanland

11 juni, 2013 08:35 / Leave a Comment / emmisen

Här sitter jag under ett fönster på en madrass efter jobbet och försöker få nåt vettigt ur världens långsammaste internetuppkoppling. Jag försökte bo ett slag i en liten stuga på gården, men den är utan toa och som för att riktigt intala mig att det hela var en jättedålig idé fick jag äran att springa över typ en äng hela tre gånger för att komma till toan i stora huset. Och sen blev jag hungrig. Det hela är ju en sak om man har möjlighet att sova ut morgonen därpå, för att springa genom en daggvåt äng i gummistövlar mitt i midnattssolens juni är inte så hemskt som det låter. Men nu hade jag ju inte möjlighet att sova ut, eftersom jag skulle köra bil en timme till första dagen på jobbet dagen därpå…

Ja jag har inte gjort så mycket mer tror jag. Trots att tiden har gått. Men nu börjar jag rota mig här för sommarhyss så jag ska nog lyckas skriva mer framöver!

 

Posted in: Ångermanland, Dagbok

det svenska kvinnofierade samhället, sa dennis

4 juni, 2013 04:00 / 2 Comments / emmisen

Och fortsätter med att beskriva Sverige som ett land som har anammat kvinnors värderingar helt på männens bekostnad. Va?

Här följer nu några klipp ur texten, som skrevs av den danske antropologen Dennis Normark i DN Kultur idag, med mina insiktsfulla kommentarer för så ska man göra i bloggar har jag hört. Jag satt som klistrad vid den sjuka och långa texten tills jag var tvungen att åka till stan för lunch och sedan dess har jag inte lyckats komma i stämning för att läsa mer skit. Jag är seriöst bekymrad över kvaliteten på danska antroplogiska studier om detta är en antropolog, han lyckas ju inte ens hålla ihop sina argument!

Det är sorgligt att se. Men mest sorgligt för er själva. Svenska kvinnor, ni har vunnit så in i helvete och i dag är det ni som är förtryckarna.”

Attacken skrev han apropå att fyran gjorde en remake av danska teveprogrammet ”Blachman” där män sitter och kommenterar nakna kvinnor i ett mörkt rum. Vi fattade visst inte det fina med programmet, som går ut på att fnissa åt hur tafatta män blir av nakna kvinnor (denna värdefulla makt som kvinnor äger av naturen, enligt Dennis) och inte alls åt att befästa gamla sunkiga idéer om kvinnor som alltid är vackra och lämpliga att visa upp nakna i teve i tid och otid. När vi är sådär elaka mot män som de var i TV4, så skapar vi ett könskrig, och något sådant har man inte i Danmark enligt Dennis. Jojo! Det finns uppenbarligen ett könskrig mot kvinnor i Danmark, men det är ett krig som man inte får nämna vid dess rätta namn, för att undvika en öppen konflikt av typen vi ibland ser uttryck av i Sverige. Ja man måste ju få välja sina egna metoder, men visst hade det varit intressant att höra en dansk kvinnas åsikt i ämnet, i stället för en allvetande man?

…ni i Sverige har rört er från ett land med sexuellt frisinne och öppenhet till det som Julian Assange – polemiskt men också med all rätta – har kallat ett ”feminismens svar på Saudiarabien”, då hans sexuella samvaro med två svenska kvinnor plötsligt rubricerades som våldtäkt, i en affär som för mig låter som kulmen på en förföljelsemani som en aggressiv och mansfientlig svensk feminism har inpräglat i mängder av nationens kvinnor. En föreställning om dem själva och deras sexualitet såsom kännetecknad av en speciell och sårbar ”kyskhet” i motsats till männens destruktiva och primitiva sexualdrift.”

WOW! Jag kan inte bli annat än imponerad hur han nästan på varenda rad lyckas missförstå och mansplain ett helt rättssystem och kultur!

1. Julian Assange är fortfarande inte dömd för någonting alls, han är bara efterlyst för ett FÖRHÖR som han vägrar komma till och försvara sig på. Så hur kan någon veta vad som egentligen hände den där natten, när det inte ännu är rättsligen avgjort? ”I en affär som för mig låter…” det är ju som ett skämt! Vem bryr sig om vad du tycker det låter som, Dennis, har du pratat med båda parter i en neutral miljö? Berätta gärna mer om det i såna fall, var du med och såg allt tycker jag du ska ringa polisen och berätta det för JAG kan då rakt inte fria eller fälla någon. Men jag tycker det är anmärksningsvärt och rent ut sagt barnsligt att gömma sig i Storbritannien av alla ställen… men det är ju en helt annan fråga det.

2. Sexuellt frisinne har vi fortfarande thank you very much, tack vare starkare lagar för kvinnors sexuella frihet kan vi knulla runt hur mycket vi vill. Och det gör vi också. Det behöver inte danska män oroa sig för det minsta. Svenska män spanar inte in bröst så de snubblar på gatan och ropar generellt inte ut varken missnöje eller lustar till främmande kvinnor på gatan. Det händer, tyvärr, men vi får lätt stöd bland vanligt folk (inte twitter gubevars!!) i att det är sjukt att bli påhoppad. På somrarna går svenska kvinnor i korta kjolar och tunna linnen för att de flesta av oss känner oss trygga bland män på stan, eftersom de allra flesta kan fortsätta prata med oss som folk och behandla oss som människor och inte vandrande porrbilder. Jag vet ju inte hur det funkar i ditt land, men inte skulle jag kalla svenska kvinnor kyska. Inte heller upplever jag några krav på att svenska kvinnor borde vara kyska. (Förutom på ungdomsmottagningar möjligtvis men de har väl sina goda och dåliga skäl till det.)

3. För svenska feminister är det viktigt att kvinnor INTE ses som offer för en obotlig manlighet som omöjligt kan sluta våldta främmande kvinnor på stan. I Sverige ses våldtäkt som ett brott, som ska straffas, för att kvinnor och några av de våldtagna män som också finns, ska kunna gå vidare i livet som vilka brottsoffer som helst. Angående kyskhet, se punkt 2.

Skillnaden (mellan Danmark och Sverige, min anm) består i att det är fler hos oss som inte uppfattar det som att det föreligger ett krig mellan könen och inte heller vill förklara krig.”

Det här med krig igen då. Det är väl klart att färre upplever att det är ett krig, när den missgynnade halvan inte tillåts att höras! Jag säger inte att det är fel väg att gå, Dennis har ju en poäng i att de har en kvinnlig statsminister medan vi fortfarande dras med en ”halvskallig karl” (hihihihi). Att den missgynnade halvans ibland starka åsikter kan skapa oreda och otrivsel har vi verkligen visat i Sverige, och det tycker jag såklart är oroväckande. I en värld där patriarkatet inte blir rädd för kvinnors ocensurerade och brokiga åsikter, skulle inget krig kunna fästa. Motståndet visar på ojämställdheten, tänker jag.

I och med att Dennis beskriver Julian Assange som ett offer för svenska feministers jakt på män ”utifrån deras sexualitet”, antar jag att Dennis tycker att sexuella övergrepp är en del av det danska jämställda samhället där könen får leva ut sina skillnader. Det ser jag som djupt mansfientligt framför allt, jag umgås generellt inte med män som inte kan ta ett nej vare sig det är mitt eller nån annans. Jag skulle då ha svårt att umgås med män i Danmark, får man anta. Stackars danska män, som ska tvingas fast i en sån medeltida föreställning om sexualitet!

Sedan tolkar Dennis en undersökning från åttiotalet som ett tecken på att Sverige har kuvat manliga värden till förmån för kvinnliga.

Låt mig ge några bildliga exempel på sånt som svenska kvinnor är grymma på:

 

Allt fler kvinnor blir jägare i Sverige. Var fjärde jaktlicens går i dag till en kvinna, och jaktförbunden räknar med en fortsatt ökning.

 

Den våldsamma och fysiska sporten rollerderby växer så det knakar bland svenska kvinnor. Det finns lag överallt! Men ett av Stockholms lag var det första i Norden.

Polefitness / Poledance. Sverige sopar banan i antal tävlande på hög nivå, även om världsmästarinnan är finska. Att poledance kan bli stort i Sverige hoppas jag beror på att vi är bekväma med våra kroppar och vad vi signalerar. Jag må snurra runt en stång, men det innebär inte att jag vill ligga, eller få en peng i trosan. Hade inte så många förstått skillnaden mellan akrobatik och striptease hade det varit omöjligt att fortsätta träna i alla fall för mig. På bilden ser vi en av pionjärerna i svensk poledance, goa Kerstin på Vida Pole i Stockholm.

Gnöl gnöl gnöl Dennis!

Vi fortsätter.

De busiga pojkarna i förskolan får veta att de hellre ska sätta sig ner och göra som de snälla flickorna.”

Här har han alltså missat en av de enklaste förklaringsmodellerna för vad svensk feminism står för, en fråga där många olika feminister faktiskt skulle kunna sägas vara överrens. Vi tycker ju inte heller att tjejer ska bli pojkars extramammor i skolan! Om pojkarna blir för vilda är det de vuxnas ansvar att hålla reda på dem, precis samma som gäller för flickor. Varje barn får så vara en individ, i stället för sonsomaldrigväxeruppochtarförgivetattallvärldenskvinnorärmamma och flickor vars enda uppgift i världen är att vara omhändertagande. Vi tror att en kvinnlig statsminister mår bra av att slippa plocka ner pojkar från träd när hon växer upp.

Dennis fördomar om de bidragstörstande svenska offer som inte skäms över att vara arbetslösa tänker jag inte bry mig om, Danmarks arbetslöshetskassa är väl känd för att ge nästan hellönsersättning för att arbetslösa inte ska deppa ihop och behöva lämna hem och familj vid händelse av jobbyte? Jag tycker det låter fint jag, men det får man ju såklart tycka olika om.

Om man kan se fördelen med mångfald så avstår man också från att nedgöra, ringakta och förlöjliga såväl de kulturer, samhällsgrupper och kön som inte stämmer överens med det som en dominerande grupp i samhället har lyckats installera som norm.”

Bla bla bla, fast i Danmark är det ett rent helvete att försöka få hem sin utländska make eller maka. Just sayin’. Frihet i ett litet litet land med höga gränser och konsensus om att könen är två, väldigt olika och att män borde få sin världsbild förändrad långsamt och tryggt.

Okej, sista klippet nu!

Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, DN reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är ett gement tjuveri. Det skapar bara nya offer, även om ni har fått det framargumenterat att män har en så stor moralisk skuld att de sannerligen borde tåla att hamna på minus här.”

Förslag får man lägga fram hur mycket man vill i demokratier, men inte tycker väl jag att män ska betala högre skatt bara för att samhället inte har lyckats göra fler manliga sjuksköterskor och så vidare. Ja så enkelt är det ju inte, men det är ju inte så enkelt som att höja skatten för vissa heller så klart. Varför hela Sverige ska ta ansvar för ett ynka förslag i Umeå förstår jag däremot inte. Jag kan hålla med om att tonen kan bli väldigt hätsk ibland gentemot både kvinnor och män, något som jag tror i viss mån triggas av att media får mer sålt när folk är arga på varandra. Man stödjer helt enkelt kortsiktiga lösningar och vissa galna kvinnliga krönikörer – men å andra sidan finns det många restmän (med ”rest” menar jag, sådana som inte än har fått flytta på sig för ofta yngre förmågor med bildning från denna sidan av världskrigen) kvar som skriver både det ena och det andra och får betalt för det, oberoende av hur många kvinnor det sårar eller hur mycket de stödjer skeva samhällsidéer. Lite som Dennis, som har lyckats argumentera för mäns rätt till våldtäkter med sin förvirrade text. Han får tydligen skriva böcker och bli publicerad och sånt där. Då tycker jag gott att någon kan få lägga hrm nytänkande förslag om skattetrycket i Umeå också.

 

Posted in: Aggro, Dagbok, Feminism, Tyck å tänk

kärleken den kärleken, finnes på en flygplats (eller tågstation)

3 juni, 2013 10:36 / 1 Comment / emmisen

Bloggvärlden förändras ju alltid under sommaren, och denna sommar är jag extra rädd för tråkigare bloggläsarliv när google reader ska gå i graven och jag ännu inte har hittat något bra alternativ gnöl och gnäll. Minst en bloggare har redan varnat för att hen inte tänker vara intressant ett dugg, och jag funderar på att ge mer plats för bilder än text i sommar.

Enter Jonna Jinton. Hon har hittat en cybervän som bidde till nåt mer, och om några dagar kommer han med ett plan och ska bo med henne i Grundtjärn hela sommaren. Och hon lovar att blogga om allt! Förhoppningsvis inte precis allt thank you very much, men lite romantiskt slisk i motljus och spännande insikter av att möta någon man har fått känslor för utan att någonsin ha träffat – Å BÅJJ!! Så himla old school också, träffas över nätet! Särskilt pepp blir jag såklart av att det är någon från ”andra sidan Atlanten”, som min man ju! Fast vi träffades live först, på gammeldags vis.

Efter att ha nött på vår egen kärlek i sex månader ska vi alldeles snart skiljas åt för två. Vi kommer träffas på midsommar, och en sväng i slutet av juli tror jag, så värre har man ju haft det… men ändå! Jag är lite gnällig inför mitt sommarjobb, som jag egentligen är ganska pepp inför. Hade bara varit så mycket roligare om han hade kunnat vara med.

Posted in: Dagbok, Link love

ett av mina favoritrecept – lax

1 juni, 2013 11:16 / 2 Comments / emmisen

Det tar alltid sån himla tid för mig att hitta tillbaka till bra mat när jag har varit borta! Särskilt när man går igenom tröttma from hell. Men nu har jag börjat förstå att ugnen pratar celsius (yay!) och att vi ju har rätt schysta pannor och ugnsformar och sånt. För att få lite mer inspiration till veckans matlagning gick jag in på en gammal favorit – arlas hemsida. Jag började samla och spara recept på den sidan någon gång kring hedenhös, vilket syns på en del av recepten som är löjligt enkla. Mycket pasta också.

Arla har gjort om hemsidan och min gamla användare fick jag snoka fram från så att säga baksidan, och där sorterade jag ut alla pastarätter (förutom en, med äpplen och bacon stekta i curry och blandat med creme fraiche, den hade jag inte hjärta att ta bort ur samlingen) och överenkla recept och har nu sparat över allt i ett enda jättelångt pdf-dokument. Men vad många fina recept jag har sparat! Mumma! Ska bara komma ihåg att glutta i mitt jättelånga dokument också…

fransklaxloda

Nu väntar jag bara på att ugnen ska bli varm så jag kan hiva in den franska laxlådan. Jag hade tänkt laga till det i går kväll men orkade inte, nu passar jag på medan jag har ork och så behöver jag bara koka potatis när det är dags att faktiskt äta.

 

 

Posted in: Dagbok, Gött å sött

nu blir vi ledsna av pinterest också

31 maj, 2013 12:55 / 2 Comments / emmisen

Det är ju nåt som händer med alla de här sociala medierna, att så fort det blir stort så kommer sedan rapporter om att folk mår dåligt av att hänga på forumen. Senast hörde jag det om Pinterest. Det verkar så bisarrt, att ett forum fyllt till brädden med härliga inredningsbilder och vidlyftiga bakverk kan få folk att må dåligt? Och med ”folk” menar jag ju såklart ”kvinnor”, Pinterest byggs upp av kvinnor och har blivit en succé bland kvinnor över hela världen. Det känns som att det oftast är kvinnor som mår dåligt av vad andra kvinnor gör? Och som sedan inte kan sluta att grotta ner sig det som får dem att må dåligt?

Facebook mår också väldigt många dåligt av, för att folk ”skryter ohämmat” och aldrig visar något negativt, sägs det. Men sen när man kan följa nåns hela skilsmässa så är det direkt overshare… Kan vi bestämma oss eller? Jag tycker, att folk inte har så mycket att göra med mina våndor, men om någon annan känner annorlunda och vill dela mer än mig så är inte jag den som är den. Man kan ju skicka en cyberkram i värsta fall. Roliga saker delar jag hellre med mig, särskilt roligt är det ju när man får gensvar. Som när jag tog körkort, och hela listan med ”vänner” gratulerade! Första gången Edmund klättrade upp i människoknät kunde jag fira med alla kattfans jag känner på fejjan. Jag tycker det är roligt att se hur några av mina vänner ”skryter ohämmat” om sina cupcakes som de har dekorerat med stor lycka, det kan väl vi svenskar behöva! Ett forum för skryt!

Om man har folk på facebook eller följer dem på Instagram eller Pinterest eller vart som helst annars, och inte står ut med deras sätt att kommunicera – då är det väl nån man har svårt att umgås med i övrigt också? Varför inte bara blocka eller ta bort isåfall? Det är som att det är för taskigt att ta ställning på det viset. Passiv-aggressiv kvinnobashing är alltid lättare.

Posted in: Dagbok, Tyck å tänk

i wien besökte jag ett pappersbruk

31 maj, 2013 07:11 / Leave a Comment / emmisen

Visst ser det coolt ut?! Pappret bara böljar fram, fattar inte hur det inte går sönder när det träffar golvet innan det fortsätter ner till nästa våning! Just på denna fabrik gjorde de bland annat försättsbladet till 50 nyanser av grått eller vad den heter på svenska. Pratade med en annan som hade pappersfabrik, de sålde bland annat tepåsar och ENA etiketten till ölflaskor! Den bakre :D

Utöver prat om papper så det stog mig upp till halsen så provade jag kaiserschmarrn, en slags söt pannkaka som är upphackad och serveras med romdränkta russin, florsocker och jag tror plommonsylt är det som gäller. Plommonsylten ska vara syrlig mer än söt, då passar den perfekt till den söta pannkakan! Jag var så förtjust i att äta den här efterrätten att jag missade att matfota, men så här i efterhand är det väl inte så mycket häftigare än en svensk tunnpannkaka med drottningsylt…

Posted in: Dagbok

första våren

24 maj, 2013 12:04 / Leave a Comment / emmisen

washingtonpark

Den första våren hann vi få en glimt av i New York, här ovan i Washington Park nära där vi bodde.

Här börjar det också bli mer grönt och jag tror inte längre vi är på väg mot höst.

Katten Edmund åt upp snöret till sin älsklingsleksak häromdagen, snöret kom i morse ut halvvägs. Då drog han rumpan efter sig på bland annat mattan, som en hund, och medan mattan ligger i tvättmaskinen har jag bestämt mig för att inte prata med den lilla grisen. Även ersättningssnöret åts upp, i natt. Leksaker med snören får man bara leka med under människors uppsikt hädanefter.

Posted in: bildorkan, Dagbok, Kattliv, New York

Post Navigation

1 2 3 … 22 Nästa »

Om mig

helluuu

Man kanske inte tror det, men vill man veta mer om mig kan man klicka på bilden. Den är lite gammal, jag hade en snygg solbränna en gång och återanvänder därför samma gamla bildserie över hela webben.

Jag finns på både instagram och twitter, som @hejemmisen.

Kärleksbrev skickas till mail (a) hejemmisen . se

Senaste inläggen

  • hej lilla kotte
  • portad från parken
  • dåligtväderkarma
  • hej ångermanland
  • det svenska kvinnofierade samhället, sa dennis

Kategorier

  • Aggro
  • Ångermanland
  • bildorkan
  • Botkyrka
  • Dagbok
  • Feminism
  • Fitspiration
  • Gött å sött
  • Guide
  • Kattliv
  • Link love
  • New York
  • Trädkramarn
  • Tyck å tänk

Arkiv

  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012

Meta

  • Logga in
  • Inlägg via RSS
  • Kommentarer via RSS
  • WordPress.org
© Copyright 2013 - hej emmisen! :)
Infinity Theme by DesignCoral / WordPress